Slow train coming eller en sauna på spåret

Jag åker tåg från RidderheimsFalbygdens konferens på mentalsjukhuset i Falköping. Det är hett i vagnen. Förbannat hett!

Konferensen har varit bra men lunchen igår på sagda sjukhus..jag minns pölsan i skolan på sjuttiotalet, ljummen, tillagad i centralkök 1 mil bort, utkörd i kantin i ordinarie skolskjutsen, serverad ljummen i vår kombinerade gymnastksal/matsal med svettdoften nödtorftigt utvädrad efter senast lektionen. Gourmetkäk, gourmetkäk I tell you, jämfört med gårdagens lunch. Jag åt champinjoncrepes. Redan när crepet vägrade släppa taget om botten på blecket anade jag oråd och tog extra mycket salladsbuffé. Ett klokt val! Crepesen visade sig vara totalt oätliga. En seg hinna av pannkaka som omgav ett tapetklister med en fyllning som gav ordet svampig en ny och djupare innebörd. Jag kan inta tala om det.. Middagen däremot! Ett första smakprov på vårt nya tapaskoncept. Fantastiskt gott! Har alla möjligheter att bli great succés!

Jag hade egentligen tänkt blogga igår. Tänk att få börja ett inlägg med orden "här sitter jag ensam på ett hotellrum i en okänd stad..". Men det var alldeles för mycket folk runtomkring och bråttom till middagen och efteråt var jag alldeles för...trött! Jag får ha den innestående. Inledningen alltså.

Hettan i vagnen är påträngande, folk runtomkring har fallit i febrig slummer. Tåget rusar fram genom lundar av bladlösa träd sträckande sig mot den molnfria himlen bönfallande sin skapare om vatten och skugga. Gräset lyser gult och dött på den omgivande slättmarken. Jag känner mitt medvetande sakta rinna iväg ner i pölen av svett som bildats runt mina svullna fötter..

Resan är vägen och vägen är resenärens mål!

http://www.youtube.com/watch?v=KcY13X-bDm4

Våren är här eller spring för livet..

Det verkar som om coffe shops har en positiv inverkan på mitt bloggande. Här sitter jag på Franco's Coffe mitt på Karlavägen (Östermalm kids..) och tittar på två småttingar som drabbats av våren. Eller det är nog hon som är småtting, han verkar äldre. Hm, rings a bell in tha distance. De verkar väldigt inne i sitt samtal i alla fall. Trevligt!

Jag har varit duktig i dag. Byggt om i en butik och sen varit och bitat ost inför en demo imorgon och på fredag. Blev tvungen att göra det idag eftersom jag reser till metropolen Falköping imorgon för att konferera på sjukhuset (!). Spartider typ.. Det blir säkert bra, mindre bra att tåget går 7.14 från Sthlm C. Tidig morgon. Apropå tidiga morgnar. Jag säger bara: Bålstacupen i söndags. Fem grader och snålblåst! Det är tur att man älskar sina barn. Oskars lag var med på Bålstacupen och för att sammanfatta det hela: upp 05.00, matsäck, samling 06.45, avfärd Bålsta, tre matcher med ett antal timmar emellan, skitungarna vinner alla matcher, väntan på semi och final, final kl 20.00 mot Kungsängen som spelade sina matcher igår (läs lördag) och kom utvilade till slutspelet, förlust 0-1, hemfärd, hämta Lon, i säng 22.45, pigga på måndagsmorgonen..not! De var jätteduktiga och Oskar var mycket nöjd!

Apropå vår (för att ankyta till inledningen). Vi var bjudna på långfredagsmiddag till en av Mahshids kursare som bor i Björklinge med man och barn. Väldigt trevligt! Vädret gjorde att vi kunde sitta ute och begå såväl sill och nubbe som lammstek och Schwarzwaldstårta. Nämnde jag att Mahshids kursare heter Petra och hennes man Peter..det blir bättre. Han är från Tyskland (och källarmästare på slottet) vilket förklarar Scwarzwaldtårtan. Inte att han är källarmästare utan från Tyskland. Dessutom var det hans mor som gjort tårtan, men nu tappar jag tråden. Jag säger bara, Peter und Petra Reichler. Smaka på den. Tyska är ett underbart språk. Alltnog, det var en underbar middag och vi hade jättekul. Om ni mot förmodan skulle läsas detta, Peter und Petra. Tack så jättemycket!

Nu när jag nuddat vid det stora okända, Europa utanför norden alltså, vill jag bara toucha Eurovision Song Contest litegrann och framförallt Tjeckien. Jag såg inledningen på det här programmet inför ESC där de spelar upp låtarna och en panel tycker till. Panelen var ju urusel! Fylld av sin egen viktighet inför det stora fantastiska som ESC står för. Förbrödring, händer som sträcks över nationsgränser outsäglig lycka, folkslag förenas, alla motsättningar glöms, ja den ärade läsaren förstår vad jag menar. Och så totaldissar panelen Tjeckiens bidrag, Tjeckiens Romska bidrag, Aven Romale med Gipsy.cx, nota bene. En fantasilöshet och humorbefrielse utan dess like. Det var 1968 all over again! Min röst i Eurovision Song Contest ligger fast förankrad i Tjeckiens bidrag. Guildo Horn kom tillbaka, allt är förlåtet!