Slow train coming eller en sauna på spåret

Jag åker tåg från RidderheimsFalbygdens konferens på mentalsjukhuset i Falköping. Det är hett i vagnen. Förbannat hett!

Konferensen har varit bra men lunchen igår på sagda sjukhus..jag minns pölsan i skolan på sjuttiotalet, ljummen, tillagad i centralkök 1 mil bort, utkörd i kantin i ordinarie skolskjutsen, serverad ljummen i vår kombinerade gymnastksal/matsal med svettdoften nödtorftigt utvädrad efter senast lektionen. Gourmetkäk, gourmetkäk I tell you, jämfört med gårdagens lunch. Jag åt champinjoncrepes. Redan när crepet vägrade släppa taget om botten på blecket anade jag oråd och tog extra mycket salladsbuffé. Ett klokt val! Crepesen visade sig vara totalt oätliga. En seg hinna av pannkaka som omgav ett tapetklister med en fyllning som gav ordet svampig en ny och djupare innebörd. Jag kan inta tala om det.. Middagen däremot! Ett första smakprov på vårt nya tapaskoncept. Fantastiskt gott! Har alla möjligheter att bli great succés!

Jag hade egentligen tänkt blogga igår. Tänk att få börja ett inlägg med orden "här sitter jag ensam på ett hotellrum i en okänd stad..". Men det var alldeles för mycket folk runtomkring och bråttom till middagen och efteråt var jag alldeles för...trött! Jag får ha den innestående. Inledningen alltså.

Hettan i vagnen är påträngande, folk runtomkring har fallit i febrig slummer. Tåget rusar fram genom lundar av bladlösa träd sträckande sig mot den molnfria himlen bönfallande sin skapare om vatten och skugga. Gräset lyser gult och dött på den omgivande slättmarken. Jag känner mitt medvetande sakta rinna iväg ner i pölen av svett som bildats runt mina svullna fötter..

Resan är vägen och vägen är resenärens mål!

http://www.youtube.com/watch?v=KcY13X-bDm4