..watch me now, I'm going down..

Jag har kollat lite på matprogram på tv. Några som jag fastnat lite framför är av karaktären ”restaurang i mitt vardagsrum” och liknande format. Det som slår en är att man ska komplicera allting. Det ska lagas restaurangmat hemma. Fast man inte har restaurangkök, eller kockar, eller kunskapen. Man lägger sin lilla budget på massor med ingredienser och dyra sådana. Råvaror med högt pris för god kvalitet är ju helt ok. Men varför gör man det så svårt?

Man väljer en förrätt som måste göras klart precis innan servering och en dessert som man inte heller kan förbereda, helst med hemgjord glass. Resultatet blir kaos. Gästerna får inte in maten, de som serverar är stressade och det stackars paret som lagar maten dricker i panik upp huvudrättsvinet för att lugna nerverna som är spända som fiolsträngar eftersom man tillbringat två dygn med att bråka om dukningen. Det blir bra tv men folk är ju idioter.

Varför inte göra en enkel förrätt som går att förbereda, ävenså en dessert. Sen lägger man krutet på huvudrätten, köper bra råvaror och lagar till utan krusiduller och tjafs. Enkelt, vällagat och gott. Hur svårt kan det vara? Varken värdparet eller gästerna behöver känna sig stressade och man slipper hitta på obskyra musikinslag för att maskera att man inte hinner med eller har felplanerat.

Men är det inte så här vi alltid gör med allting. Vi är så stressade att vi inte hinner ta det lugnt och hitta det enkla i tillvaron. Vi ska ha hundra projekt på gång, shoppa tills vi stupar och krisa på fredagskvällen för att vi inte hinner ta det lugnt.

Igår kväll tog jag en promenad med mitt favoritsällskap. Det var det bästa jag gjort på länge. Ingen lång planering, ingen stress, bara promenera och samtala. Bästa! Det ska jag göra oftare.

Tips: köp en god lufttorkad skinka, lite salami med chili, ett gott bröd. Gör en enkel sallad, doppa brödet i god olivolja med salt och njut. Kanske en Chianti? Livsnjutning!

..bring it on..

Nytt år, nya möjligheter..nya floskler och fler ouppnåeliga förhoppningar.

Varför tror vi att bara för att vi går in i ett nytt år ska allting bli bättre. Eller snarare, varför tror vi att bara för att vi byter kalender på skrivbordet så ska det bli enklare att förändra vår situation, bryta dåliga vanor, få mer sex eller vad vi nu vill förändra.

Är det för att vi har så svårt att förändra vår egen situation som vi måste hänga upp en eventuell förändring på yttre faktorer och hoppas att ett nytt år ska vara en katalysator för vår utveckling.

Vore det inte bättre om vi konsekvent arbetade för att förbättra oss och vår situation under hela året? Jag menar; är det inte lite tråkigt att gå och vänta, i värsta fall, ett helt år på att man ska få möjlighet att sluta röka till exempel?

Jag tror att både jag och min omgivning mår bättre och har större nytta av att jag hela tiden försöker utveckla mig. Så skit i nyårslöftena och gör sånt som du mår bra av hela tiden. 

Läs bra böcker, gå på kultur, berätta för de som du älskar att du älskar dem, älska och njut av god mat (inte samtidigt).

Jag köpte en Nespressobryggare på mellandagsrean, den ska jag njuta av hela året.

Just ja, har inte jag lovat att ha partaj innan maj månads utgång? Fast det var ju inget nyårslöfte..