Fika på IKEA 1-0

Här sitter jag och tittar på dansbandsgalan och funderar på om inte det är så att bara U2 bör sjunga U2-låtar? Man kan tycka att svaret är uppenbart men uppenbarligen är självinsikt ingenting som hedrar orkestrarna i den genren.
http://www.youtube.com/watch?v=_Ye8GLPUVsM
Aldrig utan dig, tjockis!

Ät inte kött i onödan!

Kan tyckas vara en något märklig uppmaning för att komma ifrån mig, låt mig förklara. Jag åt just en formidabel entrecôte från Faringe kött inköpt på Luthagens livs. Säger igen formidabel! Jag uppmanar er därför; ät inte kött i onödan utan hoppa hellre över kött en gång och lägg en extra slant på ett kött av högre kvalitet och handla edert (nöt)kött i en butik som styckar själva.

Maffiabröder av Martin Scorsese, världsrekord i användandet av fuck. 296 gånger, 2.04 gånger i minuten. Jag säger bara en sak, Ray Liotta, Joe Pesci och Robert DeNiro kan det bli bättre. Liten kul info, Lorraine Bracco som spelar Ray Liottas flickvän spelar även Dr Jennifer Melfi i The Sopranos. Just so you know kids.

Vilse i vintergatan

Jag var i Örebro sistlidna helgen. En liten visit för att hälsa på mina glada föräldrar och framförallt kanske för att träffa systeryster och tillbringa en kväll med god mat, vin och intellekta samtal.

Fast nog hann morsan och jag upp en sväng på torget på lördagen. Vi köpte lokalt odlade grönsaker och rotfrukter till ohemula priser och på hemvägen slank vi in på den lokala Röda korsaffären.

Jag var så duktig och köpte ingenting trots att jag hade mina ögon på såväl kostymer och kavajer som jackor och skjortor. Väldigt duktigt och självbehärskat!

Systeryster och jag sammanstrålade vid lunchtid hemma hos morsan och farsan (rotmos och fläsklägg, yes!) och sedan åkte vi till Parkhallen och shoppade loss inför kvällens matlagning.

Niklas (systers pojkvän) hade förpassat sig själv på pokerkväll med grabbarna och lämnat oss vind för våg i köket. Lite marulk och mozzarellasallad, blandade ostar, guacamole och tortillachips.

En god Rioja, Riesling spätlese till ostarna och ett blandat sortiment av pilsner gav näring och esprit till samtalet. På det hela taget en lyckad afton.

Systeryster är aldrig dyster..

På vägen hem gick jag vilse..

Syster Anna bor i ett område som kallas Stjärnhusen, arkitektoniskt intressant och allt sånt, se länk nedan. Det är bara det att alla gator går runt runt och det är inte lyckat i alla lägen. Som tur är så är det ganska väl skyltat mot centrum. Problem uppstår dock sena (och något blöta) kvällar när områdets lokala huliganer har vridit på dessa skyltar. Ni förstår resten. Jag kan bara säga att till slut kom jag hem.

På söndagen efter en god och näringsrik frukost, kaffe och macka, åkte jag hem en sväng till bror Anders och beskådade bland annat det nybyggda köket. Jag är djupt imponerad av människor som orkar med och framförallt, hittar tid till slika projekt. Respekt!

http://www.arkitekturmuseet.se/ung/utstallning/modernismen/40.html

And when two lovers woo
They still say, I love you
On this you can rely
No matter what the future brings
As time goes by

http://www.youtube.com/watch?v=F_bMFVDu9yo

Priset man betalar..

Bland det värsta med mobiltelefoner är att dom små håren som växer på öronen fastnar i högtalaröppningen och rycks ut tillfogandes smärta när man använder telefonen.

Någon annan som råkat ut för det? Någon..?

Varför ställa frågan om man ändå svarar fel? Eller, I'll go for the Plague, anytime!

Ska man döma av konsekvenserna och det ska man väl? Är det inte så att det är av konsekvenserna av sitt, eller andras, handlande som man drar slutsatser, kommer till insikt och därefter reviderar sina tidigare beslut? Om det är sant: No More Running!

Sällan har jag mått sämre.. (ja, nu ska jag gnälla) Inte nog med att jag insåg konditionen på konditionen och fick massiv träningsvärk. Jag blev sjuk också.

Sakta men säkert smög förkylningen fram sitt svarta Janus-ansikte (jag vet att metaforen inte stämmer, för hade jag kunnat se in i framtiden hade jag ju inte gått ut och sprungit. Men det låter snyggt och gör en snygg hänvisning till ett tidigare inlägg (dessutom dricker jag varm choklad med päroncognac samtidigt som jag skriver och det främjar uppenbarligen kreativiteten (möjligtvis inte omdömet (åtminstone inte när det gäller användandet av paranteser (men jag tycker det är ett snyggt stilgrepp (paranteser alltså))))) och efter att ha lockats fram av kroppslig ansträngning och nedkylning av luftvägarna slog den till med full kraft i morse.

Sängläge, varma filtar, baddning av panna, honungsvatten, tabletter med antiinflammatoriska egenskaper och så vidare, borde ha vidtagits. Jag åkte till jobbet. (Se första delen första stycket...)

Kort sagt, böldpest hade varit att föredra. Jag snorade, ögonen rann, kunderna hörde inte vad jag sade och vid 14-tiden plockade mina kollegor fram högafflarna och drev ut mig ur kontoret. Jag hade inget annat val än att åka hem och lägga mig i sängen en timme innan Lon skulle hämtas. Sen har nog det värsta passerat. Icke förty blir det en tidig (tidigare) kväll i kväll. Nu har jag druckit ur chokladen så nu kan jag sova.

Detta inlägg skall endast ses som ett försök till sympati och ett tillfälle till självömkan. För som B Tylor så riktigt säger: It's a Heartache..
http://www.youtube.com/watch?v=h8VGQTtENSs

Att springa eller inte springa, det är frågan..

..och av någon outgrundlig anledning blev svaret: att springa! Ett oväntat ställningstagande fast kanske ändå inte. Jag har med viss förskräckelse följt min fysionomis tendens att bli lätt svampig i vissa områden. Tanken på att man borde ta itu med det har väl lett fram till såväl ovanstående frågeställning som svar och nu har jag börjat.

Jag dog!

Nästan i alla fall..kändes det som. Jag trodde i min enfald att en viss grundkondition hade jag väl. Jag har ju gått och stått merparten av mitt yrkesverksamma liv, nåt måste det vara värt. Pyttsan! Jag sprang ingen lång sträcka. Från min ytterdörr, Linrepevägen, Slädvägen till Valsätra IP, rundade den och sen hem. För den som inte är bekant med sträckan. Den är inte lång. Och jag sprang bara delar av den. Ändå flåsade jag så folk i bilarna som passerade vände sig om..patetiskt! Målet nu är att på något sätt ta sig denna sträcka till fots varannan dag och slutligen orka springa hela rundan. Sen, som pensionär, ska jag utöka rundan för då kommer jag att ha tid.

Mest + på tv just nu: Amazing Race, kanal 5 lördag och söndag 8.25-9.15. Top Gear, kanal 9 tisdagar 22.00. Bägge beroendeframkallande!

Mest - på tv just nu: usla matprogram: The f word, Sjön suger, bara för att nämna några.

Vill man se bra matprogram så får man leta på icke-prime time efter Jamie Oliver (kanal 8), The Hairy Bikers (kanal 9) och Rick Stein (också kanal 9).

För övrigt tycker jag det spelas alldeles för lite ABBA nuförtiden. Här kommer en för grodan..

http://www.youtube.com/watch?v=MDOp-u59j68

En gång kallades jag Janusz..

Det var i min ungdom, alltså under sent 70-tal, som jag av några kompisar förärades med detta tillnamn. Jag var och har aldrig varit intresserad av fotboll, eller någon annan sport, i någon större utsträckning. Dock har jag varit tvungen att då och då engagera mig i just fotbollsspelande. Så även en gång under en hajk med Filadelfiakyrkan i Örebro.
Vi var vid ett torp mitt ute i absolut ingenstans och det skulle spelas fotboll. Jag fick som vanligt den tveksamma äran att vakta kassen. I mina mörkaste ögonblick misstänker jag att jag hamnade där därför att jag ansågs göra minst skada så. Men det kan vara min inbollning också..inbillning menar jag.
Hursomhelst så försökte jag förfina målvaktandet genom att vid varje anfall kasta mig efter bollen, kan ha berott på bollrädsla. Efter att ha kastat mig fram och tillbaka under en förmiddag fick jag detta smeknamn av mina kära kamrater. Tydligen fanns det en gång i tiden en, tror jag, tjeckoslovakisk målvakt vid namn Janusz Tomaschewski vars specialitet var att genomföra spektakulära räddningar genom att dödsföraktande kasta sig efter varje hotande boll. Han lär ha spelat engelsk ligafotboll i Tottenham Hotspurs eller liknande.

Efter denna intressanta vandring nerför minnenas allé kommer jag osökt in på Parkcupen som Oskar spelade i dagarna två. Som av en händelse har jag lite bilder från denna.

Det har varit en kall helg. I lördags morse var jag, Oskar och Allen på plats vid Årsta IP klockan 07.15. För en gångs skull var vi först. Det var fruktansvärt dimmigt. En liten stund senare började resterande lagmedlemmar dyka upp och klockan åtta drog matchen igång. Tyvärr kunde jag bara stanna första matchen eftersom vi hade bygg- och målningsdag på Musiklådan. Vi byggde ett plank bakom ett fotbollsmål, målade en bod, sagda plank och ytterliggare ett. Under tiden säkrade UNIK en plats i slutspelet. Well Done!

Om gårdagen var höstlig och kall så var det inget mot idag. Konstant regn, blåst och kyla men vad gör man inte.. Dessutom envisades de med att vinna både kvart- och semifinal så det var bara att stanna och kolla. Eller inte riktigt. Farfar och farmor hade kommit upp för att se matcherna. Morsan, farmor alltså, hade glömt regnställ så hon tog farsans vilket innebar att han blev genomblöt. Jag fick åka med honom först för att leta regnställ och när vi inte hittade något för rimligt pris åkte vi hem och körde hans brallor i torktumlaren. Smart!

Tyvärr höll det inte hela vägen fram utan de föll i finalen mot Gamla Uppsala SK. Å andra sidan vann de serien före just GUSK så man kan väl säga att det var någon typ av poetisk rättvisa. Därav den gemensamma segerrusningen på bilderna. Studerar man bilderna närmare kan man dessutom göra sig en föreställning av hur blöta och kalla alla var, speciellt Oskar. Dagen till ära lagkapten. Allt i allt en värdig avslutning på fotbollssäsongen.

Parkcupen 4-5 september

Jag måste bara visa en underbar sommarbild, både sommardagen och Mahshid var underbart vacker! Vi gick och såg Singing In The Rain på bio senare. Jättekul!