..cheers mate..

Min favoritstad är utan tvekan London.

Det är en stor världsstad med den lilla stadens känsla. Varje stadsdel har sina karakteristika; invånare, arkitektur, mat och känsla.
Men det som mest tilltalar mig är londonbornas sociala sida. Jag vet inte om de bryr sig om varandra mer än vad vi gör i Sverige men uttrycket är vänligare. Man tränger sig förbi med ett "excuse me", råkar man stöta till någon "sorry", ofta ett "cheers", "bless you" eller "thank you sir/ma'am".

Jag (och min flickvän) var i London i slutet av förra veckan och en sak som slog mig, folk är lättsamma att prata med. Vi var på en del marknader: Portobello Market, Camden Lock, Spitalfields Market bland annat. Det som slår en är att det är väldigt enkelt att slå sig i slang med folk. Oavsett om det är säljare, andra kunder eller folk som bara går förbi. Släpper man sin lite tighta svenska attityd så får man ofta en kommentar eller till och med komplimang eller man bara inleds i en kort diskussion om vad som helst. Jolly nice!
Jag fick två av varandra oberoende komplimanger för min fluga på samma dag, bara en sån sak. Det man får i Sverige är i bästa fall ett häpet stirrande.

Apropå fluga. Folk i London är i allmänhet mycket välklädda, särskilt männen. Kanske lite väl klassiskt (tråkigt) ibland men välklätt.

Ska man komma med en liten teori, speciellt i ljuset av Sverigedemokraternas framgångar, tror jag att det beror på det mångkulturella samhället i London. Naturligtvis finns det konflikter och främlingsfientlighet här också men i den genomsnittlige londonbon bor en hyfsat stor portion acceptans av andra kulturer och människor. Kan det vara ett arv från den tid då "Brittania ruled the world", Kanske?

Åk till London och upplev det själv och kom tillbaks lite mer social. Sverige behöver det!