Förr i tiden var fotografier någonting viktigt som man vårdade ömt. Att gå och fotografera sig var både ett nöje, lite fest och någonting viktigt. Man klädde upp sig på sin lediga dag och gick tillsammans med sin partner eller familj eller med sig själv och något som visade vem man var (till exempel ett gevär om man var jägare eller böcker om man ansåg sig litterat) till fotografen för att skapa en bild som skulle vara för evigt. Någonting som skulle stå framme på hedersplats och sedan ärvas vidare. Man skapade sig en plats i historien.
Naturligtvis gjorde man det för att det var kul, ett äventyr. Men också för att lämna något efter sig. Så har det i princip varit fram till nu. Naturligtvis har fotograferandet blivit mer lättillgängligt och var mans egendom ju billigare tekniken blivit men det lite högtidliga har levt kvar, kanske ända fram till åttiotalet. Och vem har inte klämt in sig i en fotoautomat tillsammans med ett gäng kompisar för att föreviga något speciellt tillfälle.
Fortfarande under åttio- och nittiotalet var målet att skapa något för framtiden. Man tog bilder med viss urskiljning, man hade bara 24 eller 36 bilder per rulle och var tvungen att hushålla och sen sattes dessa in i ett album som togs fram då och då och man tittade och mindes. Få människor verkar göra detta numera. Är det så att när den digitala tekniken kom blev det fokus (obs fotografskämt) mer på kvantitet än kvalitet. Hur många hundra, ja kanske tusentals bilder har man inte i sin dator och hur ofta tittar man på dem?
Dessutom lägger man upp dem på Facebook, Twitter och kanske en blog. Bilden upphör att vara personlig och finns hela tiden för hela världen att se. Förlorar inte bilden, fotografiet, minnet en del av sitt värde då? För håll med om att det är mer spännande att kolla i farföräldrarnas gamla album än sina egna bilder på datorn.
Förhoppningsvis kommer våra barn att tycka att det är kul att titta tillbaka på våra bilder. Risken finns dock att mängden bilder kommer att avskräcka. Dessutom översköljs vi av bilder överallt så vi kanske blir immuna. Vana att blockera ett överflöd av bilder blockerar vi även de som borde betyda något speciellt.
Fortsätt fotografera men tänk en extra gång ibland, sätt kvalitet före kvantitet någon gång och skapa ett minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar