Bara några små tankar efter att, dels ha fikat en del på lokal på sistone och dels efter att ha sett ett intressant program om internet och sociala medier på Kunskapskanalen. Förresten, Kunskapskanalen och P1 är föredömliga förmedlare av kunskap. Gör så ofta ni kan!
Alltnog. När man sitter på kafé och då framförallt de lite hottare nya ställena. Barista, Espresso House, Wayne´s Coffe och allt vad de heter (företeelsen är inte alls lika vanlig på det gamla hederliga fiket, där man fortfarande kan få grötfrukost och ägg och ansjovismacka, de är inte vanliga nuförtiden kan jag lova. Jag frågade förresten efter leverpastejsmörgås på ett etablissemang av den föregående varianten. Den lilla flickan bakom disken förstod nog inte ens vad jag syftade på och när jag frågade efter ägg och ansjovismacka backade hon försiktigt utom synhåll och mitt sällskap föreslog att jag skulle försöka vara lite mer i fas med nutiden) ser man massor med gäster som sitter med sina laptops och inte med en stavelse konverserar varandra.
Nu ser jag det som anmärkningsvärt mest i de fall sällskapet är två eller flera. En ensam kafégäst kan mycket väl få försjunka i cybervärlden med sin latte.
Är det så att det vi gör online bekräftar oss mer än ett samtal personer emellan. Är våra hundratals vänner på Facebook (jag skulle vilja träffa någon som har hundra vänner i verkligheten) viktigare än den person man för tillfället fikar med?
På tv-programmet intervjuades en psykolog från MIT som studerat vårt beteende och beroende av sociala medier och hur det förändrar oss. Hon hade formulerat en liten tes (eller vad man ska kalla det): förr fick man en känsla och så ringde man någon, nu ringer man någon för att få en känsla.
Förlorar vi kontakten med vårt intellekt sakta men säkert undrar jag? Jag tror mötet mellan människor blir viktigare och viktigare ju fler vänner vi får på nätet. Det är ju framförallt i det goda samtalet som idéer föds och gränser korsas.
När stängde du av mobilen och datorn senast och gav dig hän i ett svindlande tankeutbyte med en kompis. Prova. Det är som att cykla, lite vingligt i början men man kommer snart ihåg hur man gör. Och det är väldigt tillfredsställande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar