Tabula rasa är ett uttryck jag kommit i kontakt med det senaste året. Man lär sig mycket om man umgås med de som kan andra saker än man själv. Det är en humanfilosofisk teori om att vi föds utan förutbestämda egenskaper och att vi erövrar alla egenskaper under livets gång.
Tabula rasa är en latinsk term som kan översättas med ”tom tavla” och syftar i ovanstående på just det att vi enligt teorin föds alldeles tomma, som ett oskrivet blad.
En mer exakt översättning är ”utsuddad tavla” vilket refererar till att man skriver på en svart tavla med krita. Eller som romarna på en tavla med vax, man skrev och sedan återanvände man tavlan genom att värma upp den så att vaxet åter blev slätt och man kunde skriva igen.
Utan att på något sätt vara insatt i humanfilosofi eller liknande kan jag väl säga att betydelsen ”sudda ut och skriv på nytt” på något sätt verkar mer kopplad till hur livet fungerar. Man tror att man har kommit rätt i livet eller att den planering man lite löst funderat på ska komma att styra ens liv under en hyfsat överskådlig framtid. Då, vips, kommer en vändning som snabbt smälter vaxet och man måste börja skriva på nytt.
Det är väl bra att man kan börja om igen och att tavlan inte förstörs. Men har man skrivit mycket under flera års tid blir förlusten av texten väldigt stor. Tyvärr fungerar livet, trots att vi är i dataåldern, fortfarande som den romerska skrivtavlan. Det går inte att ta backup.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar